Curly Coated Retriever Klubben

Curlyn är en av de äldre av retrieverraserna, kanske till och med den äldsta. Den var troligen den första ras som i större utsträckning användes som apportör i hemlandet England. Hundar med vattenavstötande krullig eller vågig päls hade funnits i England och på kontinenten sedan flera hundra år.

Som rastyp har den funnits i åtminstone 400 år och med största sannolikhet är ursprunget att S.t Johns hunden har korsats med både engelsk waterdog, irlänsk vattenspaniel och möjligtvis också pudel.Till att börja med skildes inte de olika retrieverraserna åt utan de benämdes efter hårlag curly och wavy coated. Senare utvecklades wavy coated till dagens Flat Coated Retriever. När raserna skildes åt var curly coated den numerärt största rasen.

Lockiga vattenapportörer skeppades till Indien

Hundar av den här typen återfanns i Asien långt innan Kristi födelse där ”vattenhundar” omnämns i persiska skrifter så tidigt som 4000 f.Kr. Den portugisiska vattenhunden är en ras som har sina rötter i Asien, norr om den pyreneiska bergskedjan finner man pudeln och tvärs över engelska kanalen hittar vi the old waterdog. Även den gröna ön Irland har fått sin variant av de asiatiska vattenhundarna; den irländska vattenspanieln.

Att de alla har någonting gemensamt både när det gäller utseende och arbetssätt står ganska klart. 1916 kom ett brev från Indien till East India Company i England. Avsändare var en man vid namn William Edwards som bad företaget att sända fler av de hundar han redan hade fått. Han skrev: ”some more of the same, with some great curld water spaniels – worth to be valued of the king, beyond things of greather worth”.

Den ursprungliga engelska rasen old waterdog var en kraftigt byggd hund med den signifikativa pälsen. ”Den skall vara överallt krullig och rufsig så att vatten inte kan tränga igenom. Halsen är förhållandevis kort, färgen är vanligtvis svart, svartbrun, ibland brun-vit eller nästan helt vit.”

Många vattenhundar i en

Det är med curly coated retriever precis som med så många andra raser, att man inte vet exakt vilket ursprung den har eftersom man tidigare avlade enbart på egenskaper utan att följa någon rasstandard. Med största sannolikhet har S:t Johnshunden korsats med både engelsk waterdog, irländsk vattenspaniel och möjligen även pudel. Troligtvis har dessa raser korsats just med de hundar man ansett hade de rätta egenskaperna. På kopparstick från 1810-20-talet kan man se en hund som mycket liknar den ras vi känner idag.

Vit curly utan pris

Under sin storhetstid på 1800-talet var curlyn den vanligaste retrievern i England. Som ras stamboksfördes curlyn redan 1854 av engelska kennelklubben. 1860 visades den första gången på utställning i Birmingham. Färgen idag är enfärgat svart eller leverbrun, men det har inte alltid varit på det viset.

Det berättades att en helt vit curly dök upp på en Birminghamutställning i slutet av förra seklet. Hunden ställdes ut i klassen ”retrievers other than black” men blev utan pris, trots rastypiskt utseende, endast på grund av sin färg.

Även på senare år har ljusa curly coated retrievers förekommit, då speciellt cremefärgade. Det gick så långt att man på 1930-talet försökte få färgvarianten godkänd, men därav blev intet. 1890 startades The Curly Coated Retriever Club och rasstandarden nedtecknades. Den skiljer sig mycket lite från dagens standard.

Slogs ut av kriget

Att curlyn var en kompetent jakthund må vara bevisat av att den länge ansågs som yrkesjägarnas hund, ”the game keepers dog” och sannolikt fanns de flesta renrasiga exemplaren på godsen. Rasen var fram till sekelskiftet mer populär än retrievervarianten wavy coated retriever, sedermera flat coated retriever och många hundar registrerades. När många av de stora egendomarna lades i malpåse under första världskriget slog det hårt mot curlyn och många hundar avlivades.

Nysatsning

Under mellankrigsåren hade rasen svårt att leva vidare men tack vare brigadier general Lance of Wrothham i Kent bevarades den till eftervärlden. Han var en aktiv jägare och födde upp hundar under kennelnamnet Sarona. Naturligtvis hittade rasen ut från England till Australien och Nya Zeeland men även till Amerika där rasen registrerades första gången 1924.

Curlyn fick i början dåligt fotfäste i Amerika och 1964 fanns endast 83 exemplar registrerade i The American Kennel Club. Det tog ytterligare några år innan de första exemplaren hittade till Skandinavien.